Sent i går kväll när det var alldeles kolmörkt anlände jag till Olot som ligger norr om Barcelona och i morse vaknade jag till den här underbara vyn. Jag är på studieresa för att lära mer om spanska serranoskinkor. Det här är en region med lång tradition av att salta och torka skinkor. Det är alltid lika roligt att få se produktionen och lära sig mer. [caption id="attachment_2337" align="alignnone" width="700"] För att få Consorcio Serranos kvalitetsstämpel måste serranoskinkan bland annat lagrats minst 10 månader och tappat minst 34% av den ursprungliga vikten.[/caption] För bästa smak skär på rätt sätt Nu har jag också fått lära mig hur man skär skinkan på bästa sätt av en kille som är mästare på att skära spanska lufttorkade skinkor. En gång var jag hos vänner som fått ett spanskt skinkben i present och naturligtvis var det jag som fick äran att skära skivor och det gick väl så där. I dag har jag fått lära mig hur man skär och att på spanskt vis ska det inte ska vara de där stora skivorna som vi tror att det ska vara, utan man skär små tunna skivor. Mycket mer aptiligt och lättare att skära. Här ska ni få se lite bilder på hur det gick till. En del av hemligheten är förstås en böjlig och vass kniv och så ska man skära fram och tillbaks och inte för långsamt. [caption id="attachment_2333" align="alignnone" width="700"] Kniven ska ha ett mjukt böjligt blad.[/caption] [caption id="attachment_2334" align="alignnone" width="700"] Jag får proffsiga tips hur man skär upp ett helt skinkben. Det är lite som att såga ganska snabbt med kniven i rätt vinkel. Man skär från foten mot sig till små tunna skivor.[/caption] [caption id="attachment_2336" align="alignnone" width="700"] Tunt maskinskivad serrano skuren på traditionellt spanskt vis i små skivor.[/caption]
